Presentation del2

Ingången i idrotten


Min far började på slutet av 70-talet att intressera sig för alpin skidåkning och redan när jag var två stod jag på slalomlaggarna för första gången. Ett par av kapade Elan skidor lackerade i gult skulle bli mina första par skidor och när jag tänker på det idag så såg de nog ungefär ut som dagens trickskidor i förhållande till den storlek på skidåkaren som susade ned för pisten. Slalom skulle bli min idrott nr-1 under de första tio åren som idrottare. Självklart spelade jag fotboll som alla andra pojkar i den åldern under sommaren men slalomen var absolut det bästa jag visste. En dag någongång i slutet av 80-talet kommer Tomas hem från en slalomträning och säger att han skall börja cykla. "Inte en idrott till" uttryckte far som vägrade att skjutsa Tomas till träningarna för denna galna idrott. Mor fick då ta ansvaret för den idrotten under den första tiden då far tänkte att "det går nog över snart". Det tog inte så lång tid innan far bytte inriktning helt då han märkte att det faktiskt var ganska kul att meka med cyklar och att detta inte var en så tokig idrott i alla fall. Idag är pappa Olle frälst sedan lång tid tillbaka och cyklar en hel del själv. Någon gång på våren 1989 satte jag mig på min lånade guldfärgade DBS för första gången på en samlad träning för Bollnäs CK och sedan dess har cykel satt färg på min vardag på alla möjliga sätt.


7SM guld
Min cykelkarriär började altså ta fart i början på 90-talet då i den blå dräkten från Bollnäs CK. Redan mitt andra tävlingsår 1992 stod jag på prispallen vid de Svenska mästerskapen i Laxå som tvåa på 10km tempolopp. Året efter skulle inleda min mycket framgångsrika ungdomskarriär med 4 raka temposegrar vid de Svenska mästerskapen samt 2st segrar vid SM för Mountainbike och en partemposeger iförd Sandvikens CK´s röd, vit, svarta dräckt. År 1996 då 16 år gammal lyckades jag även vinna nordens största etapplopp för ungdomar Hökensås U6 dagars. Jag var en talang som man förutspådde en lysande framtid.
Mina två säsonger som junior kändes som en plåga och träningen var inte alls lika rolig och givande som tidigare men det hade sina glimtar i mörkret med ett brons på XC SM 98 och ett silver vid tempo SM samma år. Kan kanske förklaras med en motivationssänkning i samband med att jag slutade att tävla i slalom vilket på sitt sätt kändes lite som att begrava någon man håller mycket av. Under samma period flyttade jag hemifrån för att studera på cykelgymnasiet vilket även det kan ha varit en bidragande faktor till den lilla livsförvirringen jag hade. Inledningen till elitcyklingen år 1999 var mycket god och resultaten var jämna tillsammans med motivationen. Dock varade detta tyvärr inte hela säsongen ut. Under Juli månad i samband med en tävling ådrog jag mig smärtor i ryggen som således gav ett enormt tapp av träningsmotivation som i sin tur ledde till ett beslut att ge upp cykeln för gott (trodde jag då). Jag började nu jobba som truckförare och lagerarbetare.