På bloggen kommer även våra testcyklister att berätta hur hjulen rullar!
tisdag 9 mars 2010
Jag bloggar på AG Wheel
Klicka in för att läsa där jag kommer blogga om mina handbyggda cykelhjul som kommer ut till försäljning under våren.
onsdag 27 februari 2008
Presentation del4
Combacken på hemmaplan
Under våren åkte jag hem för att tävla på Svensk mark och det började mycket lovande. Seger vid de två första etapperna samt en total 2:a plats efter Tomas "Gotland" Lövkvist vid Västerås 2dagars visade att min utvecklings och formkurva fortfarande pekade uppåt. De längre loppen var fortfarande lite tuffa för min grund men farten fans helt klart i benen. I Juni återvände jag till Monaco för mer uppbyggande träning inför de svenska mästerskapen och här träffade jag även min blivande sambo Caroline som tillsammans med mina lagmedlemmar i CK ECI Champion hälsade på för ett förberedelseläger till SM. Visst hade vi träffats innan men det var under denna vecka som romantiken började på riktigt.
SM 2003 Sunne
Jag satsade stenhårt på tempoloppet och hade en målsättning på bland de 20 bästa. Hela loppet om 50km flöt som smör och under vissa delar kändes det som att jag var oslagbar. En åttondeplats gav en fantastisk inledning på SM veckan. När alla cyklister kommit i mål kunde jag även titulera mig själv min första medalj på ett SM för elitcyklister en bronspeng i tempolopp för lag. Veckan fortsatte med lagtempo där jag tillsammans med Tomas Grönqvist och Daniel "Dojan" Eriksson kunde kamma hem ytterligare en bronspeng. Laget fortsatte sin framgångsrika vecka med ytterligare en bronsmedalj till "Dojan" vid kortbane SM och veckan var mycket lyckad. Mitt tempolopp på SM skulle senare ge en plats vid det internationella tempoloppet Firenze-Pistoia där jag fick äran att dra på mig den då blå vita dräkten för Italienska Amore & Vita.
Under våren åkte jag hem för att tävla på Svensk mark och det började mycket lovande. Seger vid de två första etapperna samt en total 2:a plats efter Tomas "Gotland" Lövkvist vid Västerås 2dagars visade att min utvecklings och formkurva fortfarande pekade uppåt. De längre loppen var fortfarande lite tuffa för min grund men farten fans helt klart i benen. I Juni återvände jag till Monaco för mer uppbyggande träning inför de svenska mästerskapen och här träffade jag även min blivande sambo Caroline som tillsammans med mina lagmedlemmar i CK ECI Champion hälsade på för ett förberedelseläger till SM. Visst hade vi träffats innan men det var under denna vecka som romantiken började på riktigt.
SM 2003 Sunne
Jag satsade stenhårt på tempoloppet och hade en målsättning på bland de 20 bästa. Hela loppet om 50km flöt som smör och under vissa delar kändes det som att jag var oslagbar. En åttondeplats gav en fantastisk inledning på SM veckan. När alla cyklister kommit i mål kunde jag även titulera mig själv min första medalj på ett SM för elitcyklister en bronspeng i tempolopp för lag. Veckan fortsatte med lagtempo där jag tillsammans med Tomas Grönqvist och Daniel "Dojan" Eriksson kunde kamma hem ytterligare en bronspeng. Laget fortsatte sin framgångsrika vecka med ytterligare en bronsmedalj till "Dojan" vid kortbane SM och veckan var mycket lyckad. Mitt tempolopp på SM skulle senare ge en plats vid det internationella tempoloppet Firenze-Pistoia där jag fick äran att dra på mig den då blå vita dräkten för Italienska Amore & Vita.
tisdag 26 februari 2008
Presentation del3
20kilo upp
Under en period av tre år körde jag truck, snusade, rökte, åt en påse chips om dan samt var beroende av läsk och rörde mig minimalt. Detta medförde naturligtvis en rejäl viktökning från 70-90kilo. En period av livet som jag ser som mycket lärorik och fylld av upplevelser från mestadels arbete och säng samt en del uteliv med allt som hör till detta. Under denna tid var jag även delaktig som sångare och låtskrivare i ett rockband där jag fick utlopp för mitt ego. I samband med att jag skulle till Karlstad för en audition till Sikta mot stjärnorna våren 2002 följde min bror med. Tomas skulle denna säsong tävla för Karlstads CA på hemmaplan (han körde som proffessionell cyklist i Amore & Vita i Italien). De hade gemensam träning på en löparbana och jag testade några varv. Endast en sekund efter store bror på en km indikerade att jag fortfarande hade krut i benen efter två år av total avvikelse från sadeln. Tänkte väl inte mer på detta för tillfället men visst dök det upp en del funderingar under kommande sommar när solen värmde gott.
20kilo ner
Under hösten 2002 fick jag en ide om att återuppta min cykelkarriär. Jag kontaktade min bror för rådgivning och hans haka föll pladask ner i golvet. Att jag skulle kunna ta mig tillbaka och tävla som för mig var det enda alternativet för att överhuvudtaget börja röra på mig igen lät väl lite otroligt för min bror men snäll som han är så hjälpte han mig att komma igång. Han fixade en bostad i Stockholm så att jag kunde söka jobb som cykelbud för att komma igång. Jag flyttade från Västergötaland under slutet av November och började "buda" i December. Jag skötte min kost perfekt och med 4h i snitt i sadeln per dag kunde jag väga in mig på 70kilo i mars månad.
Monaco
I februari 2003 fick jag chansen att bo tillsammans med min bror i Monaco för att bygga upp ytterligare grund inför min comback. Jag hade sparat en slant för att klara mig under tre månader utan att behöva jobba. Eller rättare sagt jag länsade mitt sparkonto. Drog ner och började träna 20-25h/v. I början av April började jag bli sugen på att tävla och kontaktade då föreningen i Monaco. Jag åkte på en amatörtävling i Italien tillsammans med laget där jag slutade trea vilket gav en liten chock. Senare i April arrangerades Monaco GP för amatörcyklister vilket jag satsade stenhårt på. Tidigt i loppet runt Raskas Café (den mytomspunna kurvan innan upploppet på Monaco GP Formel1) attackerade jag och fick en cyklist i följe. Det kändes som om jag flög fram och min utbrytar kollega fick knappt chansen att hjälpa till med dragjobbet. Ledarna för klubben försökte lungna ner mig men jag kunde inte stoppa denna härliga kick utan bara körde på. När fem varv återstod på en 1,5km korta varbanan varvade vi klungan som verkligen blev förvånade när vi dök upp. Jag stötte igen och vi gick ytterligar en gång ifrån klungan. Min tidigare utbrytar kompis var även med på detta ryck och kunde följa mig mot en man mot man uppgörelse till spurt. jag kände mig fortfarande mycket stark när vi svängde upp mot upploppet som låg på den platå man byggt upp där servicedepåerna vid Formel1 loppet ligger. Jag drog upp spurten och kunde gå imål med sträckta armar och god marginal till tvåan i loppet. Helt underbart att stå överst på en prispall i en cykeltävling igen.
Under en period av tre år körde jag truck, snusade, rökte, åt en påse chips om dan samt var beroende av läsk och rörde mig minimalt. Detta medförde naturligtvis en rejäl viktökning från 70-90kilo. En period av livet som jag ser som mycket lärorik och fylld av upplevelser från mestadels arbete och säng samt en del uteliv med allt som hör till detta. Under denna tid var jag även delaktig som sångare och låtskrivare i ett rockband där jag fick utlopp för mitt ego. I samband med att jag skulle till Karlstad för en audition till Sikta mot stjärnorna våren 2002 följde min bror med. Tomas skulle denna säsong tävla för Karlstads CA på hemmaplan (han körde som proffessionell cyklist i Amore & Vita i Italien). De hade gemensam träning på en löparbana och jag testade några varv. Endast en sekund efter store bror på en km indikerade att jag fortfarande hade krut i benen efter två år av total avvikelse från sadeln. Tänkte väl inte mer på detta för tillfället men visst dök det upp en del funderingar under kommande sommar när solen värmde gott.
20kilo ner
Under hösten 2002 fick jag en ide om att återuppta min cykelkarriär. Jag kontaktade min bror för rådgivning och hans haka föll pladask ner i golvet. Att jag skulle kunna ta mig tillbaka och tävla som för mig var det enda alternativet för att överhuvudtaget börja röra på mig igen lät väl lite otroligt för min bror men snäll som han är så hjälpte han mig att komma igång. Han fixade en bostad i Stockholm så att jag kunde söka jobb som cykelbud för att komma igång. Jag flyttade från Västergötaland under slutet av November och började "buda" i December. Jag skötte min kost perfekt och med 4h i snitt i sadeln per dag kunde jag väga in mig på 70kilo i mars månad.
Monaco
I februari 2003 fick jag chansen att bo tillsammans med min bror i Monaco för att bygga upp ytterligare grund inför min comback. Jag hade sparat en slant för att klara mig under tre månader utan att behöva jobba. Eller rättare sagt jag länsade mitt sparkonto. Drog ner och började träna 20-25h/v. I början av April började jag bli sugen på att tävla och kontaktade då föreningen i Monaco. Jag åkte på en amatörtävling i Italien tillsammans med laget där jag slutade trea vilket gav en liten chock. Senare i April arrangerades Monaco GP för amatörcyklister vilket jag satsade stenhårt på. Tidigt i loppet runt Raskas Café (den mytomspunna kurvan innan upploppet på Monaco GP Formel1) attackerade jag och fick en cyklist i följe. Det kändes som om jag flög fram och min utbrytar kollega fick knappt chansen att hjälpa till med dragjobbet. Ledarna för klubben försökte lungna ner mig men jag kunde inte stoppa denna härliga kick utan bara körde på. När fem varv återstod på en 1,5km korta varbanan varvade vi klungan som verkligen blev förvånade när vi dök upp. Jag stötte igen och vi gick ytterligar en gång ifrån klungan. Min tidigare utbrytar kompis var även med på detta ryck och kunde följa mig mot en man mot man uppgörelse till spurt. jag kände mig fortfarande mycket stark när vi svängde upp mot upploppet som låg på den platå man byggt upp där servicedepåerna vid Formel1 loppet ligger. Jag drog upp spurten och kunde gå imål med sträckta armar och god marginal till tvåan i loppet. Helt underbart att stå överst på en prispall i en cykeltävling igen.
Presentation del2
Ingången i idrotten
Min far började på slutet av 70-talet att intressera sig för alpin skidåkning och redan när jag var två stod jag på slalomlaggarna för första gången. Ett par av kapade Elan skidor lackerade i gult skulle bli mina första par skidor och när jag tänker på det idag så såg de nog ungefär ut som dagens trickskidor i förhållande till den storlek på skidåkaren som susade ned för pisten. Slalom skulle bli min idrott nr-1 under de första tio åren som idrottare. Självklart spelade jag fotboll som alla andra pojkar i den åldern under sommaren men slalomen var absolut det bästa jag visste. En dag någongång i slutet av 80-talet kommer Tomas hem från en slalomträning och säger att han skall börja cykla. "Inte en idrott till" uttryckte far som vägrade att skjutsa Tomas till träningarna för denna galna idrott. Mor fick då ta ansvaret för den idrotten under den första tiden då far tänkte att "det går nog över snart". Det tog inte så lång tid innan far bytte inriktning helt då han märkte att det faktiskt var ganska kul att meka med cyklar och att detta inte var en så tokig idrott i alla fall. Idag är pappa Olle frälst sedan lång tid tillbaka och cyklar en hel del själv. Någon gång på våren 1989 satte jag mig på min lånade guldfärgade DBS för första gången på en samlad träning för Bollnäs CK och sedan dess har cykel satt färg på min vardag på alla möjliga sätt.
7SM guld
Min cykelkarriär började altså ta fart i början på 90-talet då i den blå dräkten från Bollnäs CK. Redan mitt andra tävlingsår 1992 stod jag på prispallen vid de Svenska mästerskapen i Laxå som tvåa på 10km tempolopp. Året efter skulle inleda min mycket framgångsrika ungdomskarriär med 4 raka temposegrar vid de Svenska mästerskapen samt 2st segrar vid SM för Mountainbike och en partemposeger iförd Sandvikens CK´s röd, vit, svarta dräckt. År 1996 då 16 år gammal lyckades jag även vinna nordens största etapplopp för ungdomar Hökensås U6 dagars. Jag var en talang som man förutspådde en lysande framtid.
Mina två säsonger som junior kändes som en plåga och träningen var inte alls lika rolig och givande som tidigare men det hade sina glimtar i mörkret med ett brons på XC SM 98 och ett silver vid tempo SM samma år. Kan kanske förklaras med en motivationssänkning i samband med att jag slutade att tävla i slalom vilket på sitt sätt kändes lite som att begrava någon man håller mycket av. Under samma period flyttade jag hemifrån för att studera på cykelgymnasiet vilket även det kan ha varit en bidragande faktor till den lilla livsförvirringen jag hade. Inledningen till elitcyklingen år 1999 var mycket god och resultaten var jämna tillsammans med motivationen. Dock varade detta tyvärr inte hela säsongen ut. Under Juli månad i samband med en tävling ådrog jag mig smärtor i ryggen som således gav ett enormt tapp av träningsmotivation som i sin tur ledde till ett beslut att ge upp cykeln för gott (trodde jag då). Jag började nu jobba som truckförare och lagerarbetare.
Min far började på slutet av 70-talet att intressera sig för alpin skidåkning och redan när jag var två stod jag på slalomlaggarna för första gången. Ett par av kapade Elan skidor lackerade i gult skulle bli mina första par skidor och när jag tänker på det idag så såg de nog ungefär ut som dagens trickskidor i förhållande till den storlek på skidåkaren som susade ned för pisten. Slalom skulle bli min idrott nr-1 under de första tio åren som idrottare. Självklart spelade jag fotboll som alla andra pojkar i den åldern under sommaren men slalomen var absolut det bästa jag visste. En dag någongång i slutet av 80-talet kommer Tomas hem från en slalomträning och säger att han skall börja cykla. "Inte en idrott till" uttryckte far som vägrade att skjutsa Tomas till träningarna för denna galna idrott. Mor fick då ta ansvaret för den idrotten under den första tiden då far tänkte att "det går nog över snart". Det tog inte så lång tid innan far bytte inriktning helt då han märkte att det faktiskt var ganska kul att meka med cyklar och att detta inte var en så tokig idrott i alla fall. Idag är pappa Olle frälst sedan lång tid tillbaka och cyklar en hel del själv. Någon gång på våren 1989 satte jag mig på min lånade guldfärgade DBS för första gången på en samlad träning för Bollnäs CK och sedan dess har cykel satt färg på min vardag på alla möjliga sätt.
7SM guld
Min cykelkarriär började altså ta fart i början på 90-talet då i den blå dräkten från Bollnäs CK. Redan mitt andra tävlingsår 1992 stod jag på prispallen vid de Svenska mästerskapen i Laxå som tvåa på 10km tempolopp. Året efter skulle inleda min mycket framgångsrika ungdomskarriär med 4 raka temposegrar vid de Svenska mästerskapen samt 2st segrar vid SM för Mountainbike och en partemposeger iförd Sandvikens CK´s röd, vit, svarta dräckt. År 1996 då 16 år gammal lyckades jag även vinna nordens största etapplopp för ungdomar Hökensås U6 dagars. Jag var en talang som man förutspådde en lysande framtid.
Mina två säsonger som junior kändes som en plåga och träningen var inte alls lika rolig och givande som tidigare men det hade sina glimtar i mörkret med ett brons på XC SM 98 och ett silver vid tempo SM samma år. Kan kanske förklaras med en motivationssänkning i samband med att jag slutade att tävla i slalom vilket på sitt sätt kändes lite som att begrava någon man håller mycket av. Under samma period flyttade jag hemifrån för att studera på cykelgymnasiet vilket även det kan ha varit en bidragande faktor till den lilla livsförvirringen jag hade. Inledningen till elitcyklingen år 1999 var mycket god och resultaten var jämna tillsammans med motivationen. Dock varade detta tyvärr inte hela säsongen ut. Under Juli månad i samband med en tävling ådrog jag mig smärtor i ryggen som således gav ett enormt tapp av träningsmotivation som i sin tur ledde till ett beslut att ge upp cykeln för gott (trodde jag då). Jag började nu jobba som truckförare och lagerarbetare.
Presentation del 1
Hej och välkomna till mitt nya forum för att uttrycka mig i vad som händer och sker i mitt liv samt en hel del saker runt mitt liv.
Denna blog kommer framförallt att handla om cykel men jag inleder med en presentation av vem jag är och vad jag har genomfört så här långt i mitt händelserika liv. Presentationen kommer publiceras uppdelad i 7st delar under period om ca 2 veckor.
Namn: Anders Mikael Grönqvist
Född: Bollnäs BB
Uppväxt: "Paradiset" Kilafors
Ålder: 27 just nu
Bor: Stockholm
Civil status: Sambo med Caroline Eriksson http://www.carolineeriksson.se/
Uppväxt
Jag är som sagt uppväxt i det mytomspunna lilla huset "Paradiset" som ligger i byn Hallen 2km utanför Kilafors i södra Hälsingland.
Anledningen till att huset har fått det fina namnet Paradiset är självklar. Huset är en del av ett tidigare jordbruk med ett bryggeri i centrum. Den mycket vänliga jordbruksfamiljen byggde på denna gård ett hus för drängar och pigor intet likt något annat dränghus inom socken. Drängarna och pigorna var så nöjda och stolta av att få bo i detta hus att de beslutade kalla det för Paradiset. Under någongång 50-70-tal avvecklades jordbruket och även bryggeriet blev uppköpt och avvecklad av ett större bryggeribolag under början av 70-tal. Detta hus byggdes om på slutet av 70-talet av äldste sonen i jorbruksfamiljen Sten Olov Grönqvist även kallad "GrusOlle" och skulle sedermera bli dennes bostad tillsammans med fru Margareta Grönqvist och då lille sonen Tomas. Självklart behöll man det namn drängar och pigor döpt huset till och postadressen "Paradiset" fungerar än idag för att sända hälsningar till familjen. Till detta hus blev jag förd någon gång i mitten av September 1980 för att till fullo utgöra den lilla familjen för Olle Grönqvist. Kärnan i familjen bor än idag i detta vår samlingsplats för familjeanlägenheter.
Här fick jag en livlig och mycket lärorik uppväxt med mycket lek och stoj. Mycket barn i både min och bror´s ålder i den lilla byn medförde en hel del tid åt diverse lekar och tävlingar/spel av alla olika slag. Att röra på sig var en daglig syssla. Detta tror jag har legat till grund för min och min bror´s ganska framgångsrika idrottsliga karriär som cyklister och alpina skidåkare.
Fortsättning följer
Denna blog kommer framförallt att handla om cykel men jag inleder med en presentation av vem jag är och vad jag har genomfört så här långt i mitt händelserika liv. Presentationen kommer publiceras uppdelad i 7st delar under period om ca 2 veckor.
Namn: Anders Mikael Grönqvist
Född: Bollnäs BB
Uppväxt: "Paradiset" Kilafors
Ålder: 27 just nu
Bor: Stockholm
Civil status: Sambo med Caroline Eriksson http://www.carolineeriksson.se/
Uppväxt
Jag är som sagt uppväxt i det mytomspunna lilla huset "Paradiset" som ligger i byn Hallen 2km utanför Kilafors i södra Hälsingland.
Anledningen till att huset har fått det fina namnet Paradiset är självklar. Huset är en del av ett tidigare jordbruk med ett bryggeri i centrum. Den mycket vänliga jordbruksfamiljen byggde på denna gård ett hus för drängar och pigor intet likt något annat dränghus inom socken. Drängarna och pigorna var så nöjda och stolta av att få bo i detta hus att de beslutade kalla det för Paradiset. Under någongång 50-70-tal avvecklades jordbruket och även bryggeriet blev uppköpt och avvecklad av ett större bryggeribolag under början av 70-tal. Detta hus byggdes om på slutet av 70-talet av äldste sonen i jorbruksfamiljen Sten Olov Grönqvist även kallad "GrusOlle" och skulle sedermera bli dennes bostad tillsammans med fru Margareta Grönqvist och då lille sonen Tomas. Självklart behöll man det namn drängar och pigor döpt huset till och postadressen "Paradiset" fungerar än idag för att sända hälsningar till familjen. Till detta hus blev jag förd någon gång i mitten av September 1980 för att till fullo utgöra den lilla familjen för Olle Grönqvist. Kärnan i familjen bor än idag i detta vår samlingsplats för familjeanlägenheter.
Här fick jag en livlig och mycket lärorik uppväxt med mycket lek och stoj. Mycket barn i både min och bror´s ålder i den lilla byn medförde en hel del tid åt diverse lekar och tävlingar/spel av alla olika slag. Att röra på sig var en daglig syssla. Detta tror jag har legat till grund för min och min bror´s ganska framgångsrika idrottsliga karriär som cyklister och alpina skidåkare.
Fortsättning följer
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
